Du luktar gott idag! Tack, säg det till min chef.

Angående jobbet så är det riktigt jobbigt att behöva berätta att jag väntar barn. Önskar att allt vore frid och fröjd och att han köpte en blomma till mig, men så kommer det inte bli. Men då undrar jag, om jag inte får en blomma utav min chef - vem får jag då en blomma utav?

Fotografi taget utav Hanna Lindberg Ågren.


Bebiskoll

Samma dag som Anna ligger på förlossningen och föder barn springer jag till min barnmorska för att lyssna på hjärtljud och prata mammagrupper och profylaxkurser.
Hjärtljuden låg på 140/145, vilket är jätte bra, och bebis är nu ungefär såhär stor *visar med händerna*. Vi har bokat in köns-ul 19 juli och alla andra möten fram tills förlossningen.
Nu är det exakt halva tiden kvar sen så är det min tur att mysa med bebis.

Det slog mig tidigare idag hur fort det gått att komma hit - halvvägs in i graviditeten! Nu är det exakt lika lång tid kvar som det var när jag först fick reda på det och det går ju så himla fort så snart ligger jag där på förlossningen och undrar hur det kunde gå så fort. Det känns inte riktigt så nu, men när jag ser tillbaka på första halvan utav graviditeten så tänker jag så och då kommer jag defenitivt tänka så då.

Men tiden går lite väl långsamt... Vill mysa med bebis nu!

Dedikerat till Anna m. familj!

Grattis Anna och Beto till er son, och grattis Tindra till din lillebror! Längtar efter att få se den lilla nyfödda Viktor och få höra hur allt har gått. STORT GRATTIS!! :D

Längtan, nyfikenhet och kärlek

Ibland önskar jag att livet gick lite fortare, inte för att jag vill närma mig döden med stormsteg, utan för att det skall gå lite fortare att komma till de där tillfällena som man längtar så förbannat mycket efter. Som ultraljuden, eller att få veta barnets kön i augusti, eller varför inte till själva ankomsten!

Jag antar att den längtan jag känner nu bara blir större ju närmare jag kommer bf. Det var inte längesedan jag inte kände någonting, inte i graviditeten och inte känslomässigt. Tror inte att tankarna och känslorna hade hunnit ifatt (att vara gravid är väldgt stort och omtumlande, det tar tid att begripa, det vet alla vi som är/har varit gravida) men nu - nu är det i rullning och jäklar vad jag längtar!

Jag är nyfiken på vem det är jag har där inne. Jag vet att jag kommer älska den här personen mest av allt, och att jag kommer kämpa mig in i det glödheta för honom/henne. Alla dessa saker är självklara, nu vill jag bara stilla min nyfikenhet och min längtan.

Självklart måste jag vänta till själva födseln, och kan ni begripa hur mycket jag kommer känna då om jag känner såhär redan nu?! Snacka om kärlek!

Gravid? Jag? Nej då. Seså! Rappa på med den där cidern nu!

Måste erkänna för folket att det skulle sitta fint med en kall cider. Solsken och en trevlig uteplats på avenyn skulle vart perfekt! Måste flika in att även en snus skulle göra sig bäst under min läpp.

Säg omelett!


Magbilder v.18+4



Rutinmässigt ultraljud 21 maj

Allt var jätte bra med vår lille bebis. Han/hon sparkade och rörde sig så mycket att de hade svårt att ta alla mått :) Det var härligt att se!

Vi ville ta reda på könet men det fick vi inte. Inte ens om de såg vad det var så ville de säga det till oss. Tråkigt, men har aldrig haft en bra upplevelse på Östra.

När jag låg där och förundrade mig över hur häftigt det var att se in i vår bebis hjärna, mage, njure, skelett, ryggen, armarar, fingrar, tår och ögon så vänder sig Jimmy mot mog med världens flin.

Han tittar klurigt och glatt mot mig, och jag förstår precis vad han kan ha sett. Barnets kön.
Det var inte förrän vi kom ut som han berättade att han tror sig ha sett vad det var, nämligen en pojk! Han grundar detta på den prick han såg, men även att bäckenet var mindre än vad det skulle vara hos en tjej.
Detta är inget säkert men nu tror både jag och Jimmy på att det är en pojk jag går och bär på.

Jag skall boka in ett möte i v.26 som blir i augusti för att kolla könet.
Helst vill jag gå ensam och ha det som en överraskning för Jimmy, men han vill följa med - såklart!

Jag blev tillbakaflyttad 8 dagar i och med att jag numera har bf den 23 oktober istället för 15 oktober.
Hade ställt in mig på att 101015 skulle bli ett häftigt datum men 23 går lika bra.

På ett sätt måste jag medge att det är rätt skönt att ha blivit tillbakaflyttad så magen knappt syns än. Jag blev lite orolig att min bebis var extremt mycket mindre än alla andras i samma vecka, men nu visar det sig att det inte stämmer. Tack och lov.

Allt är precis som det skall vara och vår bebis växer i sin takt - precis som det skall vara.

Det ligger mer kraft bakom sparkarna nu och jag märker att den lille blivit större. Nu börjar det verkligen kännas att det är ett eget liv jag går och bär på.

Nu låter det som om att det viktigaste var att ta reda på könet men naturligtvis var det viktigaste att få reda på att allt var bra! Dagarna och nätterna innan mötet blev jag allt mer nervös och orolig för att något skulle visa sig vara fel. Jag sov dåligt och hade svårt att koncentrera mig. Men tack och lov visade sig allt vara bra, därför går jag inte in på just den punkten. Det viktigaste är att allt är bra och att allt är som det skall vara!

Längtar otroligt mycket tills vi får träffa lille älsklingen!




Magbilder v.18+3



Vardag och funderingar

Idag har jag städat ur garderoben och tvätten är igång. Märker att jag lättare får ont i ryggen och blir tröttare snabbare, för att inte tala om huvudvärken.
Får ta små pauser mellan varven, och har nu bestämt mig för att skjuta upp ytterliggare städning till imorgon. Tvätten, vika och bädda sängen skall göras idag. Inget mer.

Jag börjar oroa mig för ekonomin och vad vi kommer ha råd med.
Satt och gjorde en lista på saker vi behöver - och vad det kommer att kosta.
Slutsumman tror jag kommer ligga på minst 15.000 kr.
Jag hoppas vi hinner tjäna och spara ihop så mycket pengar fram till oktober.
Annars vet jag inte vad jag gör...

Bebis sparkar för fullt, så vinkar in en liten spark här från liten :)

Reaktioner

Tycker vissa att man inte skall få gå ut och roa sig på fester och krogar för att man är gravid? Och hör majoriteten utav den skaran med det tycket hemma hos män?

Jag fick en sådan kommentar slängd i ansiktet utav en vakt. Han tyckte att jag passade bättre hemma.

Är detta vanligt?

Och förstår de inte att man själv kan ta ett sådant beslut, huruvida man är kapabel att gå ut och roa sig eller inte, utan att behöva få höra deras nedlåtande åsikter?

Hör det till vanligheterna att gravida kvinnor slutar roa sig med vänner - enbart för att de är gravida?
Och hur är det med den blivande pappan? Skall han också stanna hemma? 

Hur är det då när barnet är fött?
Är jag en sämre mamma för att jag går ut och får lite egen tid utan barn någon gång? Och hur ser folket på pappan, om han nu skulle göra samma sak?

Jag tyckte inte om att få en sådan kommentar slängd i aniktet! Han fick mig att känna mig oansvarig och mindre värd som kvinna och järmfört med min sambo, att jag som gravid kvinna inte har samma rättigheter att roa mig som min sambo och blivande pappa till vårat barn.

Otäck typ.


Mardröm igen

Den här gången om mina två bröder och varsinn luftballong.
Tar det aldrig slut?

Ny vecka!

Idag går jag in i v. 17 (alltså 18).

"Barnet väger ca 150 gr. Barnet är känsligt för ljus och det kan göra grimaser och reagera på ljud och stötar. Är du förstföderska kan du troligen uppfatta de första rörelserna från barnet, men det kan också dröja ytterligare ett par veckor. Det beror både på hur barnet ligger, var moderkakan är placerad och om du ger dig tid att känna efter. I början kan du uppleva det som att det bubblar till i magen. Många beskriver det som att det "fladdrar". När det inte längre går att ta fel på vad det är du känner kommer du förstå att du känt av barnets allt starkare rörelser en tid. Känslan av att barnet är en självständig individ och du är dess mamma infinner sig allt lättare. De flesta kvinnor mår bra under den här tiden i graviditeten. Det är oftast en harmonisk period och många upplever att håret, huden och ögonen får en ny spänst och glans. Det är nu i vecka 18 ni erbjuds ett rutinmässigt ultraljud."

- Graviditet, förlossning och den nya familjen.

Mmmm

Choklad :D


Lite blandat

Mardröm igen, den här gången var eld inblandat tillsammans med min familj på ett hotell. Hemskt.

Jag känner av foglossningen en aning, var ute och gick men var tvungen att stanna då och då. Jimmy frågade om jag klarade av att gå upp i uppförsbacken - och ja! Här skall vi inte lata oss. Jag blir andfådd av ingenting, hjärtat pumpar så mycket att jag nästan ramlar omkull. Det har börjat dra och slita lite i legamenten igen, men här klagas det inte :) Det viktiga är att bebis har det bra och växer där inne.

Det är lång tid kvar tills rutinultraljudet, hela 16 dagar. Om 16 dagar kanske vi har fått reda på om det är en pojke eller flicka vi väntar på. Men framförallt vill jag veta att allt är ok med bebis. Det är jobbigt att gå så långa perioder utan att se efter med ultraljud eller lyssna på hjärtat.

Imorgon skall Jimmy på arbetsintervju. Håll tummarna :thumbup:


Det var en gång en torktumlare...

...som lade av. Vi fick då hit en kille som lagade den. Efter det fungerade den väl i ungefär två dagar. Någon vecka senare (efter att ha ha missat en inbokad tid) kom han tillbaka och tryckte på en knapp. Den startade inte då heller. Han sade då att vi skulle få en ny tumlare nästa vecka. Jag blev glad.
Idag kom en annan kille med vår nya torktumlare. Han tog ut den gamla och Jimmy städade lite i hörnen. Han satte in den nya. Och nu, äntligen, kan vi torka vår tvätt igen! Vi är inte handikappastvättade längre!


Slurp!


Tyckte att det var en sådan härlig färg, ser läskande ut. Törstig?

Titta! Titta!

Det gröna gräs som jag så fint tog kort på igår är inte längre grönt. Som du ser har ett vitt lager täckt allt. De små bollarna öste ner över kortedala i säkert tio minuter. Men snar tär allt borta då de smälter bort ganska fort. Att det haglar 4 maj är inte riktigt OK.


På tal om drömmar

Har märkt att jag börjat drömma märkligt. Det är mycket mardrömmar, mycket våld.
Inatt var jag med i en insatsstyrka som gick in i en byggnad för att få ut alla som var där, och skjuta de som var beväpnade. Vi lyckades men när allt var över visae det sig att de hade detonerat en bomb och jag fick uppdraget att utrymma. Precis när jag skall gå ut kommer jag på att min bror Tobias är där inne och börjar febrilt leta efter honom. Jag ber alla att vara uppmärksamma på om de ser honom och tillslut hittar jag honom. Han går lugnt upp för en trappa och ger tillbaka det han har lånat av någon random person och sedan går han fram till mig. Jag förklarar läget men han har inte tid, han skall prata med en familj. Jag försöker övertala honom och precis när jag lyckas vaknar jag. Jag orkade helt enkelt inte ligga kvar och se om vi hann ut levande eller inte.

Har läst att det är vanligt med konstiga drömmar när man är gravid. Måste bero på den emotionella biten; skräck, rädsla, överlycklig lycka, lust och förväntan.

Igår sade Jimmy att jag såg helt slut ut och då började jag gråta. Jag har ingen koll på varken tårar eller drömmar! Men jag har lärt mig att detta är en liten del av allt som har med graviditet att göra. Det är bara att acceptera och gå vidare.

Jag kan ha drömt om min sparkande bebis, eller så var det faktiskt så att den sparkade. Jag vet inte, men jag längtar efter att få känna riktiga sparkar.

PS.

Idag har jag nyst 21 gånger. Och det är inte över än :S
DS.

Promenad i bilder


Det började med en fågel...


...som Tokig ville jaga. Det fick hon INTE!


Istället sprang hon och kissade. Ser du henne?


Suddig bild på alla vitsippor som växer utanför dörren. Äntligen vår!


Hunden.


Hon hittade en pinne som pront skulle förgöras.


Hon ville visa upp sin rumpa, här har ni den.


Här ser hon ut som en gammal-gubbe-hund.


Här har hon hittat sig själv igen. Och pinnen måste av!


Grönt = vår, blå himmel = vår, vår = underbart!


Och allt detta missade Jimmy då han låg och sov.

Jag MÅSTE skriva det igen

För jag TROR att det är bebis jag känner!! Jag börjar snart bli helt övertygad!
De små "puttarna" blir starkare och starkare, och nu känns de inte bara på kvällen var 3:e dag utan känner det också nu när jag sitter och skriver här.
Jimmy är nyfiken och vill också känna men tyvärr går inte de små "puttarna" ut hela vägen så han känner inget. Men tänk om det är liten som sparkas och slåss för fullt där inne. Vilken grej! Sade till Jimmy att den måste ha tagit efter pappan sin, så som h*n håller på :)
Men det behöver inte vara bebis som sparkas. Det kan ju vara någon bubbla också.
Önskar att någon kunde hoppa in i magen och känna efter för att sedan komma ut och berätta om det är bebis som petar eller inte. Eller så kanske jag får svar den 21 maj då rutinultraljudet skall utföras. Då lär jag i och för sig ha svaret redan.
Vill bara njuta av de små puttarna. Om det nu är puttar...

Magbild vecka 16+0 (alltså 17+0)


Är inte hundra på att detta är den så kallade bebismagen. Tror mest att detta är fluffi-fett-magen :)
Längtar efter att den skall växa. Men nu går det undan. Gäller att hänga med i svängarna ;)

Fruktig mat


Ibland är det gott att leva!

Ny vecka!

Idag går jag in i vecka 16 (alltså 17).
"Cirka 18 cm mellan huvud och fötter. Vikten är 90-120 gr. Könsorganen är utvecklade. Kroppen är tunn. Armar och ben är spinkiga och det mesta utav skelettet består fortfarande utav brosk som är mjukt och böjligt. Barnet saknar nästan helt underhudsfett. Ögonlock täcker ögonen och de kommer inte att öppnas förrän i vecka 26. Barnet upplever sin omgivning och kan reagera på det som händer på utsidan av magen. Den kan rycka till vid plötsligt höga ljud men lugnar sig offtast vid ett rytmiskt gungande.
Barnet har än så länge stor rörelsefrihet inne i hinnesäcken. Ibland blir det en knut på navelsträngen*. Det är ovanligt men betyder ingenting eftersom navelsträngen är spänstig och väldigt elastisk. Barnet väger mer än moderkakan och nu börjar det defenitivt synas att du är gravid.

Hjärnans utveckling är intensiv under den andra trimestern. Den skyddas av löst sammansatta skallben. Dessa sluter sig så småningom men fontanellerna, de stora mjuka ytorna mellan skallbenen, kan finnas kvar till dess att barnet är två år.

Magen växer och livmoderväggen tänjs ut allt mer. Kanske känner du vid den här tiden de första rörelserna från ditt lilla barn?"
-Ur boken Graviditet, förlossning och den nya familjen.

* Ibland blir det en knut på nevalsträngen - Det står att det inte är något att bry sig om, men kan det vara farligt? Någon som vet får gärna svara med en kommentar!



Som ni märker händer det mycket under den här veckan, 18 cm är inte att leka med, barnets första rörelser samt att den reagerar på omgivningen och det börjar synas att jag är gravid. På tal om att det skall synas, det gör det inte. Jag är för rund. Det kommer nog dröja några veckor till.
Välkommen vecka 16 (alltså 17) !

Det finns dagar

Och igår var en sådan dag.
Viktor kom över och vi handlade tio liter glass, åt god mat, spelade tv-spel och tittade på film. Dagen var bra, nej förrästen -dagen var jätte bra! Förutom det lilla missödet att internet ej fungerade.

Det finns dagar då det stänger av. Då det ej fungerar. Då sitter man här, och glor in i skärmen och hoppas att nästa sekund skall vara just den sekunden då det startar upp igen.

Det har inget med vårat internet här att göra, utan det är hos det företag vi får det ifrån som problemet ligger hos. Trevligt.

1 maj...

...och ingen demonstration för min del. Jag hade tänkt demonstrera, men jag sov istället. Jag är en mycket trött människa.

Min pappas sambo Eva ringde mig för att kolla om vi skulle mötas upp vid demonstrationståget och jag beklagade mig över att jag försovit mig, vilket jag inte hade (men jag trodde det). Planen var att jag skulle mött upp Eva tillsammans med andra diverse vänner, men har tyvärr inte fått tag på någon som vill demonstrera. Detta sade jag till Eva. Hon förstod.

Istället bjöd pappa och Viktor med mig till Burger King -där skall det festas i hamburgare! Jag är lat, jag är trött och jag tycker om hamburgare.

Jag har inte hunnit prata med Viktor om att jag väntar barn så idag skall jag ta det samtalet. Han vet redan om det, men vi har inte pratat om det. Ser fram emot det!
Viktor skall bli morbror, och det tror jag att han är glad över. Men det betyder också en stor förändring för honom då han inte kommer vara nummer 1 längre. Detta skall jag prata med honom om. Men inte idag. Idag blir det hamburgare :)

Bebis, är det du?

Har läst på om dessa "bubblor" i magen som jag nämnt tidigare, och jag tror faktiskt inte att det är några bubblor. Det jag känner blir nämligen starkare och starkare. Alldeles nyss kände jag flera små "puttar".
Tänk dig det sötaste och det underbaraste som finns - och så tänker du att det rör på sig, inne i dig. Vilken känsla! Vågar dock inte ta ut något i förväg. Men jag tror, och hoppas, att det är liten jag känner. Vill så gärna känna dig lille vän!
Nu kan bebis uppfatta ljud.
Mina känslor för den här lilla varelsen växer för varje dag. Vilken kärlek!

Nu sitter Jimmy och tittar på sitt älskade program M.M.A. De slåss, de sparkas och de håller fast varandra. Ser otäckt ut. Eller, det såg värre ut i början. Hemskt att jag börjat vänja mig. Jag som inte gillar våld.

RSS 2.0