Längtan, nyfikenhet och kärlek
Jag antar att den längtan jag känner nu bara blir större ju närmare jag kommer bf. Det var inte längesedan jag inte kände någonting, inte i graviditeten och inte känslomässigt. Tror inte att tankarna och känslorna hade hunnit ifatt (att vara gravid är väldgt stort och omtumlande, det tar tid att begripa, det vet alla vi som är/har varit gravida) men nu - nu är det i rullning och jäklar vad jag längtar!
Jag är nyfiken på vem det är jag har där inne. Jag vet att jag kommer älska den här personen mest av allt, och att jag kommer kämpa mig in i det glödheta för honom/henne. Alla dessa saker är självklara, nu vill jag bara stilla min nyfikenhet och min längtan.
Självklart måste jag vänta till själva födseln, och kan ni begripa hur mycket jag kommer känna då om jag känner såhär redan nu?! Snacka om kärlek!
Haha! Ja kärleken var mycket enklare på den tiden! Haha va gulligt! :)
Vi har det bara bra, jag mår bättre än någonsin, Wiggo växer så det knakar. Förstår inte att han blivit så stor, han låg ju nyss i magen. Kom nyss ut och var så där pytte pytte liten, men nu, nu är han stora killen. Kan rulla runt, jollra och göra en massa konstiga ljud (vilket är extra roligt när mamma handlar) Roligt nu när han börjar få smaka lite potatis, morotspuré, gröt, mm. Inga höjdare enligt Wiggo, men enligt mamma. Vill inte Wiggo ha då äter mamma upp! ;)
Annars så väntar vi på att få flytta, ska flytta tillbaka till Västerås. :)
Bor ju ute på landet och det är lite långt ifrån nu känner jag. Var annat när Wiggo låg i magen, då var det inte så jobbigt att ta sig nån stans. Men nu måste det planeras om man ska åka iväg.
Med vännerna är det bättre nu, hade nog kunnat vara ännu bättre om jag bott inne i stan.
Nu hör folk av sig lite mer, kanske inte så mycket om att göra nått utan barn, utan mer om att dom vill träffa bebis. Vilket jag uppskattar :)
Sen så är dom flesta i min omgivning gravida nu, dom passar på att bli det när jag fått barn. Hmmm ;)Lite nya bekantskaper har det kommit upp, men inte lika mycket som det hade kunnat gjort om jag fortsatt gå på föräldrargruppen. Men efter alla sjukhusbesök och allt så har jag inte haft möjlighet till det.
När var det du flyttade till Göteborg?
Vad gör du nu för tiden?
Det är inte klokt att det går så fort!
Hur gammal är han nu?
Måste vara ren lycka att höra och se honom mogna/utvecklas så, med joller, rulla runt och andra ljud :)
Haha, ja det kan jag tänka mig! Purémat har jag för mig kan vara rätt gott, haha. Var ett tag sedan jag åt det men jag minns att jag ocksp tyckte om det :P
Jasså? Där ser man! Trodde att du bodde i Västerås. Ja, kan bli bökigt att ta sig fram och tillbaka med en liten. Hur långt ifrån själva centrum bor du med buss? (Alltså, hur lång tid tar det?) Lite dålig på att formulera frågan, hehe.
Det låter ju bra! Skönt att de börjar komma tillbaka! Vet inte vad det är som får dem att tro att man inte kan träffas fast att man är gravid. Händer samma sak här, inte med alla, men med endel.
Haha, ja, det är värsta babyboom nu. Hur många som helst är gravida. Satt och räknad på det och kom fram till att inklusive mig så är det 7st som är gravida och 4st som redan fått sina barn (inklusive dig). + Lite annat folk på förra jobbet som var gravida, och lite ströfolk här och där - men de räknar jag inte med.
Sjukhusbesök? Läste något om att du låg inne pga av din njure? Eller vad var det? Var det något allvarligt?
Nej klart, både ligga på sjukhus och ta hand om en liten + föräldrargruppen och annat, det blir ju för mycket. Vad råkigt.
Men är det OK med dig nu?
Oj. Det var mer än ett år sedan. Någon gång mellan mars och maj förra året.
Jag har precis fått jobb som kundkontaktare på Lokalguiden. Skall sitta och ringa upp deras befintliga kunder och nya för att ge dem information och ta deras nya uppgifter. Hade tänkt att jag skulle arbeta där så länge det bara går. Helst efter att lillen kommit ut också. Ser ganska långsiktigt på det.
På själv intervjun nekade jag till familjeplaner och graviditet (inte för att han frågade om jag var gravid, men han frågade vad jag hade för planer med familj och sådär inom en snar framtid) så jag känner att jag befinner mig lite på hal is.
Men enligt arbetsförmedlingen så hade de ingen rött att fråga en sådan fråga och de tyckte att jag gjorde rätt i att inte berätta.
Så nu har jag bara det där stora steget kvar - att berätta! Och frågan är hur ham kommer reagera.
Vad gör du djälv? Eller haha, jag menar, vad är dina planer? Hur länge är du mammaledig? Har du ett jobb att gå tillbaka till efter ledigheten eller har du andra planer?
