Se och häpna! En liten bit bebiskläder hänger bredvid pappa Jimmys förhållandevis stora t-shirt. Urgulligt!
En tanke jag fick när jag hängde upp de små tygbitarna var att nästa gång de tvättas kommer de vara fulla utav spya. Jag längtar!

Då var vi snart inne i vecka 16 (alltså 17) och tiden går så jädrans fort! Jag hinner knappt med, känns som om att det var i förra veckan jag fick det positiva beskedet. Hur gör man för att hänga med?

Bebisen är ca 14 cm, men om man ser till mig och pappa Jimmy så är vi ganska små, och då borde bebis också vara ganska liten. Så vi säger att den är 11-12 cm. Eller så kan vi hålla oss till "den rätta informationen" och säga att den är 14. Då blir alla nöjda och glada.

Det har inte börjat synas något än, och några sparkar har jag inte känt av - tror jag. Det jag känt kan vara vanligt (ursäkta) tarmbubbel, eller så kan det vara liten som splattrar där inne. I vilket fall skall jag undersöka saken närmre genom att vänta ut det och se om "bubblet" blir starkare eller om jag en vacker dag får en spark i sidan. Då vet jag med all säkerhet att bubblet var bubbel.

Jo, på tal om valborg. Konungens födelsedag. Grattis.
Idag är det inte bara valborg utan idag var det första gången jag och Jimmy träffades. Sedan tog det några dagar (jag vet, men jag var duktig då!) innan det blev jag och han. Kärlek vid första ögonkastet, om man får lov att uttrycka sig så barnsligt.

Vi skiljdes åt utan att ta varandras telefonnummer och det hela slutade med att han kontaktade en fluga och av en ren slump - så var jag där. På plats. Bredvid. Jag fick telefonen och vi pratade. Pratet gick ut på att vi skulle mötas igen, samma dag, på en plats som kallar sig Röda Sten. Eller, det är inte platsen som kallar sig Röda Sten, det är VI som kallas platsen Röda Sten. Och på tal om den röda stenen så kan jag meddela er att den är inte röd längre. Sist jag var där var den prickig.

Och nu, ett år senare, sitter jag här och skriver om vår kärlek och det barn vi väntar. Magiskt.