Igår var sista gången vi åkte till sjukhuset för vägning. Mat var 3e timma dygnet runt har äntligen gett resultat, min lilla tjej har gått upp i vikt! Jag fick mycket beröm över hur jag sköter mitt lilla unerverk och det kändes bra. Det sista jag fick höra från en barnmorska på BB var "kommer du verkligen klara det här?" "Är du säker på det?" "Har du allting hemma?" "Men! Du har ju inte ens en bilbarnstol!".

Att lämna ifrån en nybliven mamma med en känsla och undran om hon verkligen kommer klara detta är nog det korkaste man kan göra. Självklart klarar jag av att ta hand om min lilla flicka! Att jag åkte hem 12 timmar tidigare ogillade hon skarpt och därför fick jag sådana kommentarer slängda i ansiktet på mig strax innan hemgång.
De andra som arbetade på BB den kvällen hade inga som helst problem med att jag åkte hem. De önskade oss lycka till och vinkade av oss med glädje. Men inte hon - den där kärringen!

Inte nog med vad min egen mamma har korkat igen i huvudet på mig så måste också en knäpp barnmorska på BB slänga ur sig de mest dumdristiga kommentarerna. Men ja. Som du ser (kärrinjävel) så klarar jag av att vara mamma alldeles utmärkt. Tackar som frågar.

Ser ni? Rött hår! HA! :D (Det är min hand som ligger på hennes mage, detta för att visa hur liten hon är).


Min kärlek!


Aaaaaooo!

Nu har vår lilla älskling Saga kommit!
Hon vägde 2141 g och var 44 cm. Hon är så otroligt söt och jag är kär!
Det är en snäll liten tjej med brunt-rött hår, ögonfärg är fortfarande blå så det skall bli intressant att se vilken färg hon kommer få. Hon är bäst på att sova, äta och bajsa. Men framförallt är hon mysig!
Jag är så lycklig, Saga är det bästa som någonsin hänt!


Min lilla tjej ser oerhört förvånad ut!


Pappa Jimmy med dottern Saga och valpen Vilde


Min pluttis


Puss från mamma


Min ängel


Såhär kan man också se ut, bara att rynka ihop musklerna i ansiktet och - tadaa!


Lilla fjutt, så älskad!


Saga ligger och myser i vagnen.