...och ingen demonstration för min del. Jag hade tänkt demonstrera, men jag sov istället. Jag är en mycket trött människa.

Min pappas sambo Eva ringde mig för att kolla om vi skulle mötas upp vid demonstrationståget och jag beklagade mig över att jag försovit mig, vilket jag inte hade (men jag trodde det). Planen var att jag skulle mött upp Eva tillsammans med andra diverse vänner, men har tyvärr inte fått tag på någon som vill demonstrera. Detta sade jag till Eva. Hon förstod.

Istället bjöd pappa och Viktor med mig till Burger King -där skall det festas i hamburgare! Jag är lat, jag är trött och jag tycker om hamburgare.

Jag har inte hunnit prata med Viktor om att jag väntar barn så idag skall jag ta det samtalet. Han vet redan om det, men vi har inte pratat om det. Ser fram emot det!
Viktor skall bli morbror, och det tror jag att han är glad över. Men det betyder också en stor förändring för honom då han inte kommer vara nummer 1 längre. Detta skall jag prata med honom om. Men inte idag. Idag blir det hamburgare :)

Har läst på om dessa "bubblor" i magen som jag nämnt tidigare, och jag tror faktiskt inte att det är några bubblor. Det jag känner blir nämligen starkare och starkare. Alldeles nyss kände jag flera små "puttar".
Tänk dig det sötaste och det underbaraste som finns - och så tänker du att det rör på sig, inne i dig. Vilken känsla! Vågar dock inte ta ut något i förväg. Men jag tror, och hoppas, att det är liten jag känner. Vill så gärna känna dig lille vän!
Nu kan bebis uppfatta ljud.
Mina känslor för den här lilla varelsen växer för varje dag. Vilken kärlek!

Nu sitter Jimmy och tittar på sitt älskade program M.M.A. De slåss, de sparkas och de håller fast varandra. Ser otäckt ut. Eller, det såg värre ut i början. Hemskt att jag börjat vänja mig. Jag som inte gillar våld.

Se och häpna! En liten bit bebiskläder hänger bredvid pappa Jimmys förhållandevis stora t-shirt. Urgulligt!
En tanke jag fick när jag hängde upp de små tygbitarna var att nästa gång de tvättas kommer de vara fulla utav spya. Jag längtar!

Då var vi snart inne i vecka 16 (alltså 17) och tiden går så jädrans fort! Jag hinner knappt med, känns som om att det var i förra veckan jag fick det positiva beskedet. Hur gör man för att hänga med?

Bebisen är ca 14 cm, men om man ser till mig och pappa Jimmy så är vi ganska små, och då borde bebis också vara ganska liten. Så vi säger att den är 11-12 cm. Eller så kan vi hålla oss till "den rätta informationen" och säga att den är 14. Då blir alla nöjda och glada.

Det har inte börjat synas något än, och några sparkar har jag inte känt av - tror jag. Det jag känt kan vara vanligt (ursäkta) tarmbubbel, eller så kan det vara liten som splattrar där inne. I vilket fall skall jag undersöka saken närmre genom att vänta ut det och se om "bubblet" blir starkare eller om jag en vacker dag får en spark i sidan. Då vet jag med all säkerhet att bubblet var bubbel.

Jo, på tal om valborg. Konungens födelsedag. Grattis.
Idag är det inte bara valborg utan idag var det första gången jag och Jimmy träffades. Sedan tog det några dagar (jag vet, men jag var duktig då!) innan det blev jag och han. Kärlek vid första ögonkastet, om man får lov att uttrycka sig så barnsligt.

Vi skiljdes åt utan att ta varandras telefonnummer och det hela slutade med att han kontaktade en fluga och av en ren slump - så var jag där. På plats. Bredvid. Jag fick telefonen och vi pratade. Pratet gick ut på att vi skulle mötas igen, samma dag, på en plats som kallar sig Röda Sten. Eller, det är inte platsen som kallar sig Röda Sten, det är VI som kallas platsen Röda Sten. Och på tal om den röda stenen så kan jag meddela er att den är inte röd längre. Sist jag var där var den prickig.

Och nu, ett år senare, sitter jag här och skriver om vår kärlek och det barn vi väntar. Magiskt.