Har märkt att jag börjat drömma märkligt. Det är mycket mardrömmar, mycket våld.
Inatt var jag med i en insatsstyrka som gick in i en byggnad för att få ut alla som var där, och skjuta de som var beväpnade. Vi lyckades men när allt var över visae det sig att de hade detonerat en bomb och jag fick uppdraget att utrymma. Precis när jag skall gå ut kommer jag på att min bror Tobias är där inne och börjar febrilt leta efter honom. Jag ber alla att vara uppmärksamma på om de ser honom och tillslut hittar jag honom. Han går lugnt upp för en trappa och ger tillbaka det han har lånat av någon random person och sedan går han fram till mig. Jag förklarar läget men han har inte tid, han skall prata med en familj. Jag försöker övertala honom och precis när jag lyckas vaknar jag. Jag orkade helt enkelt inte ligga kvar och se om vi hann ut levande eller inte.

Har läst att det är vanligt med konstiga drömmar när man är gravid. Måste bero på den emotionella biten; skräck, rädsla, överlycklig lycka, lust och förväntan.

Igår sade Jimmy att jag såg helt slut ut och då började jag gråta. Jag har ingen koll på varken tårar eller drömmar! Men jag har lärt mig att detta är en liten del av allt som har med graviditet att göra. Det är bara att acceptera och gå vidare.

Jag kan ha drömt om min sparkande bebis, eller så var det faktiskt så att den sparkade. Jag vet inte, men jag längtar efter att få känna riktiga sparkar.